Kraniosakralterapi är en mjuk manuell metod med lätt fysisk kontakt som stimuleringsteknik för att aktivera och stödja personens hela nervsystem till möjlighet av kraftfull självreglering. Metoderna stödjer personens självläknings förmåga att släppa spänningar, låsningar och andra begränsningar i eller kringliggande system, så att hela kroppen kan återställa sin ursprungliga vitalitet och sina funktioner.

Kraniosakralterapi har en djupgående verkan på hela din organism till en högre balans mellan de fysiska, emotionella och mentala aspekter av hela personen. När hela kroppens tillstånd förändras till högre balansnivåer kan många hälsotillstånd förändras till bättre, t ex:

  • Rygg-, nack-, axel-, ben- och bäckenbesvär
  • Käkledsproblem
  • Fibromyalgi
  • Huvudvärk/migrän
  • Yrsel, tinnitus
  • Whiplash
  • Utmattningssymptom, fibromyalgi, ME/CFS
  • Stressrelaterade symptom
  • Obalans i hormonsystem
  • Immunförsvar- och autoimmunproblematik
  • Sömnstörningar
  • Akuta skador bl.a. akuta olyckor
  • Postoperation
  • Emotionell trauma
  • Autismspektrumstörningar så som Autism, ADHD och andra neuropsykologiska tillstånd
  • Koncentrationssvårigheter
  • Nedstämdhet, lindrig och måttlig depression
  • Nedsatta nervfunktioner och nervskador
  • Förlossningstrauma, prenatal- och neonatal svårighet
  • Preventivvård för neurodegenerationstillstånd, t.ex. Alzeimer, Dementia

Klinisk praktik har bevisat speciellt effekter på många oförklarliga, diffusa smärttillstånd och kronisk värk, ospecifika neurologiska störningar, ospecifika besvär hos barn.

Bakgrund och utveckling av Kraniosakralterapi

Alla former av Kraniosakral terrapin har grundläggande osteopatiska principer, att se klient som en helhet, inte som en samling av separata delar, och att hälsa alltid är närvarande. Däremot kan Kraniosakral terapeuter utveckla egna specifika moduler, färdigheter och stilar att bäst stödja klientens självläkning till bättre hälsa.

Med ursprung från Osteopati av Dr Andrew Stills på slutet av 1800-talet, utvecklade MD William Garner Sutherland i början av 1900-talet Kraniell Osteopati som senare blev grunden till den moderna Kraniosakralterapin. I början lärdes den Kraniella Osteopatin ut bara till Osteopater. Den introducerades till allmänheten att studera som ett yrke av en amerikansk medicinsk forskare och Osteopat Dr. John E. Upledger med fem distinkta kärnkomponenter, med en ny benämning, Kraniosakral terapi. De fem kärnkomponenter är nämligen hjärnan och ryggmärgen (CNS), ryggmärgvätskan, inre hjärnhinnor, kraniella benen samt alla benen mellan kranium och sakrum (korsbenet).

Kraniosakral terapins mekanism till att förändra det Kraniosakrala systemet har ändrats från i början rytmförändring av den semihydraliska cerebrospinalvätskan till senare, sedan 1970-talet, djupare bakom fysiologin rytmiska rörelser än cerebrospinalvätskans rytm, så som Dynamiska stillheten, Livsandetag, den Primära Respirationen, Lång tidvatten, Mitten tidvatten, etc. Dessa interaktiva rytmiska krafter i naturen och inom människan har upptäckts, utforskats, vidareutvecklats och använts inom Kraniosakral terapins olika grenar kontinuerligt än idag.